LCHF: Pedagogiska måltider på Förskolan

Fick en kommentar från Hanna:

Hej Malin! 

Trevlig blogg! Jag halkade in här lite av en slump och har inte läst alla inlägg, men jag undrar: Är du förskollärare? Hur går det att kombinera med LCHF? 

Tar du med dig matlåda till jobbet eller "måste" ni äta med barnen och samma sak som dem? 

Jag har funderat på att utbilda mig till förskollärare men har blivit så mycket bättre i min krånglande mage av LCHF att jag helst inte vill gå tillbaka till "vanlig" mat. 

Hälsningar Hanna. 

Funderade mycket över detta när jag började äta LCHF för två år sedan.
Att ta med egen mat var det enda valet eftersom vi har alldeles för mycket halvfabrikat.
Först tänkte jag äta min matlåda senare under dagen - är inte speciellt sugen vid lunchtid men kände att det skulle bli fler frågor från barnen om jag INTE åt, än om jag åt MIN EGEN mat...

På livsmedelsverket kan man läsa:
Syftet är att måltiden ska vara ett tillfälle till samvaro mellan vuxna och barn. De pedagogiska luncherna är viktiga för att barnen ska få en positiv upplevelse av måltiden och en naturlig inställning till mat. Barnen behöver vuxna som förebilder och stöd. Att sitta vid samma bord och äta samma mat ger tillfälle till samtal. Barnen får träna gruppkänsla och betydelse av samarbete.

Matvanor grundläggs vid en tidig ålder. Förutsättningar för att skapa goda matvanor bör därför starta när barnen är på förskolan och skolan. De vuxna är förebilder bland annat genom att:

• äta all mat som serveras
• visa vad en balanserad måltid är
• smaka på nya maträtter med en positiv inställning.

Tanken bakom den pedagogiska lunchen är att den ingår i lärarnas arbetstid. Maten kan då ses som ett arbetsredskap.


Delar av texten ovan kan man bortse från - SLV är ju inget styrdokument för mig inom förskolan utan en rekommendation. Att prata positivt om maten som serveras och uppmuntra till att prova nya smaker håller jag med om och att det ger ett tillfälle till samvaro mellan vuxna och barn, men att alla ska äta samma stämmer ju inte i verkligheten heller eftersom det finns allergier och tex religiösa skäl att äta annan mat.

I många kommuner får personalen betala för sina pedagogiska måltider - det skulle jag ALDRIG göra med tanke på vad som serveras och i vilken miljö jag ska inta min mat(stressigt, kladdigt, "snorigt"...:O)
Att jag inte kan beställa speciell mat från köket tycker jag är helt ok eftersom detta är mitt val och jag som sagt var inte betalar för min mat.

Om något av barnen frågar om min mat så brukar jag säga att jag får ont i magen av mjöl(sant) + att jag ändå hade mat hemma som behövdes ätas upp(hm...)!
Jag känner aldrig att barnen är "avundsjuka" på min mat - jag äter ju ofta helt kött och det är inte våra barn så förtjusta i...

På min förskola anser vi att det är viktigt att matstunderna är trevliga, att barnen äter något och att vi för bra samtal runt matbordet.
Vi uppmuntrar barnen att smaka men tvingar ingen att äta av allt.
Jag har nog en annan attityd än andra i mitt arbetslag när det gäller invanda normer tex: man MÅSTE INTE ta makaroner om man vill ha mer korv, påpekar inte att de har "för mycket" Bregott på mackan och jag frågar inte om de vill ha ketchup om de inte själv ber om de... :O)
Märker att många av de minsta barnen föredrar färsrätten, fisken och kycklingen framför makaronerna och potatisen - helt ok tycker jag!

Men svaret på din fråga HANNA är nog att det ser väldigt olika ut i kommunerna vad man har för policy MEN ingen kan ju tvinga dig att äta den mat som serveras på förskolan!