Via sms, telefonsamtal, Facebook och i gästboken.
Igår klappade och pussade jag min älskade IVAN för sista gången...
Gråtit floder över att få lov att säga hej då till en jaktkompis/familjemedlem som var i sina bästa år - han "jagade ju in" mig som hundförare - han var suverän i skogen och en underbar familjehund.
Han såg ut som han sov och jag ville ta med honom hem igen men det går ju inte...
Svärfar tar hand om honom nu och snickrar en låda och i den får han med sig sin hundsäng...R.I.P.
Under helgen begraver vi honom i skogskanten
och sen spar vi minnet av honom i våra ♥
/MALIN
:( Vad ledsen jag blir.
SvaraRaderaJag skulle gråta ihjäl mig om familjens hund skulle gå bort.
Man förstår inte hur mycket man kan komma att älska en hund! det är ju en i familjen.
Stor kram!
Usch vill inte ens tänka tanken ....hunden är verkligen människans bästa vän:)!! Kram till er!
SvaraRaderaFörstår dig så väl. Vi fick säga hejdå till våran hund strax före jul. Saknaden är stor och det gör så ont inom en. Man får försöka tänka på alla fina stunder man fått ha tilsammans! <3
SvaraRaderaStor kram! / Josefine